En värld utan like.
Idag tänkte jag ta upp en sak jag så många gånger tidigare har kommenterat och skrivit om. Girighet och kapitalism.
Världen drivs av girighet, jag ryser bara jag hör det. Världen drivs av det som kan maximera vinsten, inte det som är bäst. Vi lever i en tid då pengar är viktigare än människor. Vi lever på en jord där det finns fler vapen än antal skolbänkar.
Enligt mig har vi här "på andra sidan jorden" byggt upp en osynlig mur. En mur av falskhet, en mur av egoism, en mur av kapitalism. Vi bryr oss inte längre om ärlighet. Vi bryr oss inte om varandra. Vi letar efter lögner på fel ställen och hittar ärlighet där vi minst annar det. Vi tror oss veta bäst, det är det som gör oss så giriga.
När jag var yngre levde jag i en fantasi värld. Jag trodde på allt som massmedian skrev om, jag trodde på allt som läraren sa. Jag såg inte det svarta för allt det vita. Ibland tror jag att det är det dem människorna högst upp vill. Att vi inte ska se det svarta för allt det vita. Att vi inte ska kunna lägga ihop 2+2. Att vi bara ska vara producerande myror som försöker göra sin del av bakverket.
Jag tror inte på industrin, jag tror inte på läkemedelsföretagen, jag tror inte på samhället. (Vissa delar av samhället ska jag tilläga.)
Hur kan vi leva i en värld där 10% äger 80% och där 1% av dessa 10 äger 50% av just dessa 10. Alltså 1% äger 40% av världens tillgångar. Där hälften av jordens befolkning lever på under 2 dollar om dagen.
Vi bryr oss om saker som står på förstasidan av aftonbladet. Erkänn, massmedia styr västvärlden. Vi bryr oss så mycket efter att läst allt hemskt som ändå inte drabbar dig att vi lägger en 20a i nästa Röda korsetbörs vi ser.
Och nu mitt i finanskrisen börjar en fråga dyka upp i små spalter i tidningar jag läser. Är rasismen/nynazismen på väg att etablera sig i vår värld? Hur i helvete kan vi låta det ske? Hur i helvete kan vi vara så extremt jävla rädda? Hur i helvete kan man vara främlingsfientlig? Hur i helvete kan man sätta upp ett klistermärke med orden "Vem ska ta fighten mot mångkulturen, du eller dina barn" på varannan lyckstolpe? Är bara så HELVETES jävla trött på människor som bara kan titta och kommentera andra, utan att våga titta sig i speglen. Blir så jävla ledsen när jag märker av att mångkulturhatet ökar. Blir så jävla ledsen att folk hellre boxar på varandra än att räcka ut en hjälpande hand. Blir så jävla ledsen på kommentarer som "judejävel, neggerfitta, apjävel, ja listan kan göras lång.."
Varför är det så att när denna kapitlistiska, egotrippade världen håller på att gå under så försöker vi skylla på alla andra? Varför inte titta oss i speglen och säga "Okej, nu vill jag hellre att vi bygger en brun i en afrikansk by än att köpa den nyaste mobiltelefonen". Det kostar ju ungefär lika mycket. (Uppdatering: Läste meningen sen och kom fram till att det var en av dem sämre saker jag har skrivit.. Dock tycker jag innebörden är oehört viktig.)
Blir så trött på människors maktbegäran att jag tappa skrivlusten. Så jag lägger mig och läser Bim Clinells - De hunsades revansch. En resa i fascismens Frankrike. Det borde du också göra, slita dig ifrån datorn och läsa nått vettigt istället för en patetisk människorälskandes blogghelvete.
Världen drivs av girighet, jag ryser bara jag hör det. Världen drivs av det som kan maximera vinsten, inte det som är bäst. Vi lever i en tid då pengar är viktigare än människor. Vi lever på en jord där det finns fler vapen än antal skolbänkar.
Enligt mig har vi här "på andra sidan jorden" byggt upp en osynlig mur. En mur av falskhet, en mur av egoism, en mur av kapitalism. Vi bryr oss inte längre om ärlighet. Vi bryr oss inte om varandra. Vi letar efter lögner på fel ställen och hittar ärlighet där vi minst annar det. Vi tror oss veta bäst, det är det som gör oss så giriga.
När jag var yngre levde jag i en fantasi värld. Jag trodde på allt som massmedian skrev om, jag trodde på allt som läraren sa. Jag såg inte det svarta för allt det vita. Ibland tror jag att det är det dem människorna högst upp vill. Att vi inte ska se det svarta för allt det vita. Att vi inte ska kunna lägga ihop 2+2. Att vi bara ska vara producerande myror som försöker göra sin del av bakverket.
Jag tror inte på industrin, jag tror inte på läkemedelsföretagen, jag tror inte på samhället. (Vissa delar av samhället ska jag tilläga.)
Hur kan vi leva i en värld där 10% äger 80% och där 1% av dessa 10 äger 50% av just dessa 10. Alltså 1% äger 40% av världens tillgångar. Där hälften av jordens befolkning lever på under 2 dollar om dagen.
Vi bryr oss om saker som står på förstasidan av aftonbladet. Erkänn, massmedia styr västvärlden. Vi bryr oss så mycket efter att läst allt hemskt som ändå inte drabbar dig att vi lägger en 20a i nästa Röda korsetbörs vi ser.
Och nu mitt i finanskrisen börjar en fråga dyka upp i små spalter i tidningar jag läser. Är rasismen/nynazismen på väg att etablera sig i vår värld? Hur i helvete kan vi låta det ske? Hur i helvete kan vi vara så extremt jävla rädda? Hur i helvete kan man vara främlingsfientlig? Hur i helvete kan man sätta upp ett klistermärke med orden "Vem ska ta fighten mot mångkulturen, du eller dina barn" på varannan lyckstolpe? Är bara så HELVETES jävla trött på människor som bara kan titta och kommentera andra, utan att våga titta sig i speglen. Blir så jävla ledsen när jag märker av att mångkulturhatet ökar. Blir så jävla ledsen att folk hellre boxar på varandra än att räcka ut en hjälpande hand. Blir så jävla ledsen på kommentarer som "judejävel, neggerfitta, apjävel, ja listan kan göras lång.."
Varför är det så att när denna kapitlistiska, egotrippade världen håller på att gå under så försöker vi skylla på alla andra? Varför inte titta oss i speglen och säga "Okej, nu vill jag hellre att vi bygger en brun i en afrikansk by än att köpa den nyaste mobiltelefonen". Det kostar ju ungefär lika mycket. (Uppdatering: Läste meningen sen och kom fram till att det var en av dem sämre saker jag har skrivit.. Dock tycker jag innebörden är oehört viktig.)
Blir så trött på människors maktbegäran att jag tappa skrivlusten. Så jag lägger mig och läser Bim Clinells - De hunsades revansch. En resa i fascismens Frankrike. Det borde du också göra, slita dig ifrån datorn och läsa nått vettigt istället för en patetisk människorälskandes blogghelvete.
Kommentarer
Trackback
