Dödsförbudet mot dödsknarket.
En enormt bra sammanfattning, läs den här.
Härmed dömer jag dig till... dig.
Vare sig man idrottar, har anorexia eller helt enkelt tycker om att umgås med någon särskild person så blir man dömd av andra människor. Att döma någon är, om man är extremt teoritisk, att sätta sig över svensk lag. Eftersom en dom bara kan utfärdas av en godkänd domstol.
Som jag beskrev innan så blir man dömd när man leker utanför ledet. När man vågar sticka ut. När man sticker ut fast man egentligen inte kan rå för det. Men man kan också sticka ut för att man är alldeles för rädd för att sticka ut.
Det finns många sätt man kan sätta avtryck för sin existens på, och det är det jag tycker är så fascinerande. Det finns så mycket som man kan göra i världen. Men ändå så finns det individer som är så oerhört respektlösa, så kolossalt trångsynta, så fullständigt sysslolösa att de har tid att trakassera andra på grunder jag finner obefintliga.
Jag kom snabbt att tänka på en situation som hände mig för ett tag sen. Jag har ingen aning om varför just den dök upp, eftersom jag tror jag hade kunnat skriva om många sjukare ögonblick i mitt liv. Men jag finner att denna är extremt vardaglig.
Jag satt och samtalade med några elever på min skola och kom plötsligt in i en diskussion med en som satt bredvid mig. Jag är väldigt nyfiken på andra människor och därför blev personen i fråga snabbt tvungen att svara på små snabba frågor. Låter precis som ett litet förhör men så var inte alls fallet. Så kom det fram att personen spelade ett instrument, och när denna varelse var tvungen att berätta vilket instrument så troligtvis helt omedvetet fick jag en blick av obehag, personen hade lika bra kunnat säga I hope to god that you don't laugh at me. Jag håller namn/kön/ålder/instrument utanför för jag inte vill att personen utan sin vetskap ska ha en stund i sitt liv från mitt perspektiv ute på cyperspace för alla att döma.
Det var just den lilla blicken, den nästan obemärkta känslan av olust som gav mig en liten mindtwist. Fast jag tror och hoppas att personen jag "förhörde" har världens bästa självförtroende och skiter fullständigt i vad andra tycker och tänker om hennes/hans val av livsnjutning. Om man nu kan kalla de det.
Det jag ville komma in på var att vad är det som gör att människor när dem gör någonting ovanligt ibland känner sig illa till mods med att berätta det. Det måste vara något i samhället som pressar människor till att vara så "normala" som möjligt. Något som gör att de känner sig förskräckta för att berätta om dem själva. Eller uppträda som dem själva. Är det för att vi har ett sådant förvrängt ideal på hur vi ska vara? Är vi rädda för att människor inte ska respektera det vi håller på med? Är vi rädda för att vara oss själva för att vi egentligen inte har en aning om vad vi själva är för att samhället pressar oss att ta på oss så många roller att vi själva försvinner någonstans på vägen?
Jag har iallafall ingen aning. Blir troligtvis en liten förlängning senare.
nöff nöff.
Läste precis några meningar i en bästa kompis kära flickväns blogg;
Om alla var tvugna att själv hugga huvudet av grisarna, hönsen, korna o.s.v. innan de skulle äta så kanske.... kanske skulle de förstå. Just nu känns det bara som att alla är så instängda och blundar för verkligheten. Det värsta är inte att det finns, att misshandeln och misskötseln av djur finns, utan att i stort sett alla jag känner medverkar till den.
- evis3nvis.blogg.se, Många vettiga åsikter om djur och deras rättigheter, värt ett besök!
För ovanlighetens skull.
Som rubriken lyder tänker jag ta upp något som sällan drabbar mig.
En dragning till någon är det underligaste jag vet. Det är en känsla av panik, obehag och nervositet... Samtidigt som man får en känsla av välbefinnande, eufori och total lycka.
Det är som att man spelar ett spel med sig själv. Man intalar sig själv att försöka kommunicera med personen men i sista sekund ångrar sig.. GAME OVER står det på hornhinnan. Helt plötsligt får man ett extra liv men flummar kaotiskt fram orden, ögonen blickar förvirrande åt alla håll och man har inte en aning om vart man ska ha sina kroppsdelar.
Det är ingen vanlig känsla för mig. Jag brukar ha läget under kontroll, för det mesta. Eller så är jag helt enkelt så extremt yr att jag inte har en aning om vad som sker i nuet.
Man hade kunnat ta fram en solstol, låta drinken sakta men säkert avdunsta i sin solida hand och bara njuta av stunden medans man betraktar denna extremt vackra och eleganta kvinna. Men hur jävla fel hade inte det sett ut? Istället kan man bara titta en microsekund åt hennes håll. Man vågar knappt titta alls. Det är nog för att jag är svensk. Vågar inte titta, vågar inte visa intresse. Man vågar knappt andas i personens närvaro för man inte vill framstå som någon äcklig psykopat som dräglar bakom hennes rygg.
Kanske förstorar det lite, men ibland känns det verkligen så.
Jag har knappt pratat med kvinnan i fråga, men ändå hyser jag så stark dragningkraft till henne. Det låter patetiskt.. jag vet. Känns som jag precis börjat i 9an igen, då hormonerna spruttar åt alla håll och kanter inombords. Jävla pinsamt är det iallafall. Men känslor är nått man inte kan styra över, speciellt inte jag.
En värld utan like.
Världen drivs av girighet, jag ryser bara jag hör det. Världen drivs av det som kan maximera vinsten, inte det som är bäst. Vi lever i en tid då pengar är viktigare än människor. Vi lever på en jord där det finns fler vapen än antal skolbänkar.
Enligt mig har vi här "på andra sidan jorden" byggt upp en osynlig mur. En mur av falskhet, en mur av egoism, en mur av kapitalism. Vi bryr oss inte längre om ärlighet. Vi bryr oss inte om varandra. Vi letar efter lögner på fel ställen och hittar ärlighet där vi minst annar det. Vi tror oss veta bäst, det är det som gör oss så giriga.
När jag var yngre levde jag i en fantasi värld. Jag trodde på allt som massmedian skrev om, jag trodde på allt som läraren sa. Jag såg inte det svarta för allt det vita. Ibland tror jag att det är det dem människorna högst upp vill. Att vi inte ska se det svarta för allt det vita. Att vi inte ska kunna lägga ihop 2+2. Att vi bara ska vara producerande myror som försöker göra sin del av bakverket.
Jag tror inte på industrin, jag tror inte på läkemedelsföretagen, jag tror inte på samhället. (Vissa delar av samhället ska jag tilläga.)
Hur kan vi leva i en värld där 10% äger 80% och där 1% av dessa 10 äger 50% av just dessa 10. Alltså 1% äger 40% av världens tillgångar. Där hälften av jordens befolkning lever på under 2 dollar om dagen.
Vi bryr oss om saker som står på förstasidan av aftonbladet. Erkänn, massmedia styr västvärlden. Vi bryr oss så mycket efter att läst allt hemskt som ändå inte drabbar dig att vi lägger en 20a i nästa Röda korsetbörs vi ser.
Och nu mitt i finanskrisen börjar en fråga dyka upp i små spalter i tidningar jag läser. Är rasismen/nynazismen på väg att etablera sig i vår värld? Hur i helvete kan vi låta det ske? Hur i helvete kan vi vara så extremt jävla rädda? Hur i helvete kan man vara främlingsfientlig? Hur i helvete kan man sätta upp ett klistermärke med orden "Vem ska ta fighten mot mångkulturen, du eller dina barn" på varannan lyckstolpe? Är bara så HELVETES jävla trött på människor som bara kan titta och kommentera andra, utan att våga titta sig i speglen. Blir så jävla ledsen när jag märker av att mångkulturhatet ökar. Blir så jävla ledsen att folk hellre boxar på varandra än att räcka ut en hjälpande hand. Blir så jävla ledsen på kommentarer som "judejävel, neggerfitta, apjävel, ja listan kan göras lång.."
Varför är det så att när denna kapitlistiska, egotrippade världen håller på att gå under så försöker vi skylla på alla andra? Varför inte titta oss i speglen och säga "Okej, nu vill jag hellre att vi bygger en brun i en afrikansk by än att köpa den nyaste mobiltelefonen". Det kostar ju ungefär lika mycket. (Uppdatering: Läste meningen sen och kom fram till att det var en av dem sämre saker jag har skrivit.. Dock tycker jag innebörden är oehört viktig.)
Blir så trött på människors maktbegäran att jag tappa skrivlusten. Så jag lägger mig och läser Bim Clinells - De hunsades revansch. En resa i fascismens Frankrike. Det borde du också göra, slita dig ifrån datorn och läsa nått vettigt istället för en patetisk människorälskandes blogghelvete.
Spontan.
"Att tro på sig själv", är en mening som snabbt swoshar förbi horisontelt i min hjärna, lika snabbt som lukten av kaffe får mig ur den enormt stora och varma sängen på morgonkvisten. Att tro på sig själv är enligt mig det viktigaste här i livet. Du behöver inte vara någon sorts fanatiker bara för du tror på dig själv som individ. Om man tror på sig själv så kommer fötroendet för sina medmännsikor förhoppningsvis att öka naturligt.
Det som kommer på andra plats i denna abstrakta tävlingen är tycker jag att få andra människor att tro på sig själva. Motsatsen till det jag just skrev är mobbning.
Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag börjat att studera igen. Skolan ger mig mycket mer positivt än negativt. Men det är det sistnämnda som ständigt fastnar i mitt kritiska huvud.
NE.se:
Mobbning, trakasserier utförda av en eller flera individer vilka genom förföljelse tillfogar en annan individ psykiskt eller fysiskt våld, oftast bådadera; vanligast i skolor och på arbetsplatser. Mobbning kan ske direkt, med fysiska eller verbala medel, eller indirekt, t.ex. genom social isolering, s.k. utfrysning.
Jag hade som tur var en väldigt lugn (i samtalsämnets sammanhang) tid i grundskolan. Jag gick på en relativt liten skola i en liten by som är förort till en annan liten by. Jag engagera mig i att vara kamratstödjar mina 2-3 sista år. Mobbning på denna skolan enligt mig vara nästan obefentlig. Och när det väl skede nått från min synvinkel så pryla jag bara mobbaren, vilket givetvis resulterade i en Marcus som fick sitta och hånle hos rektorn och undvek därav en massa tråkiga lektioner.
Men nu när jag (igen) börjat på en större skola märker man detta mycket tydligare. Fast människorna i fråga är ett antal år äldre nu. Jag förstår inte hur man antingen medveten eller omedveten kan trakassera en annan människa. Hörde för ett tag sen den omognaste och barnsligaste kommentaren jag har hört på väldigt väldigt länge; "Vafan tittar du åt hennes håll för?, hon har ju för fan inga vänner." WHAT?!?!
Rätta mig om jag har fel men är det inte DÅ jag ska försöka få kontakt med denna individ, när människan känner sig utfyst? Att visa mitt intresse kanske gör henne gladare? Och nu menar jag inte på ett sånt där sliskigt, lite halv snuskigt sätt. Utan på ett socialt plan.
Det är också en väldigt konstig grej i min vardag. Att det är onaturligt för en kille som jag att försöka umgås med en kvinna utan att vilja ha ett sexuellt förhållande. Jag hör det överallt, vart jag än går. "Man kan inte ha en kvinna som kompis". Klart som fan man kan. Om du nu kanske skulle prova att sluta tänka med din kuk så kanske du hade kunna se det från mitt perspektiv. Nu gäller ju detta inte alla människor jag pratar med, men många. 
Said, martyren.
Rollskrivning i Svenska A.
Svett blandat med jord rinner långsamt och försiktigt ner från mitt nästan febriga ansikte. Jag finner mig i ett tillstånd mellan himmel och jord, mellan gott och ont. Jag uppfattar minsta lilla förändring i min tillvaro men samtidigt inne i någon sorts meditation, försöker samla tankarna men hettan förvärrar tillståndet. Fönstret där solens strålar sipprar in förbättrar inte min redan så varma och svettiga situation. Varför kavaj? Varför jag? Varför? Jag finner svaret lika snabbt som frågan uppstod. Ma shaa Allah, guds vilja.
Jag samlar kraft till att försöka fokusera på något annat förutom horisonten. Dessa bussarna är komfortabla, något jag aldrig varit med om tidigare. På ett nästan onaturligt sätt vänder jag mig om i den glödande bussen. Bakom mig står där tre grönklädda soldater och pratar med dämpade toner, helt ovetande om den kommande attacken. Några familjer sitter utspridda i den främre delen av bussen. Ingen är civil, vare sig barn eller kvinna. Alla är ockupanter. Detta är vad som krävs för att få slut på min familjs, mina vänner, och mina grannars lidande. Dessa människor är djävulens folk, fredens motståndare, godhetens kontrast.
Bussen stannar, dörrarna öppnas. Här väntar folk artigt, ingen tränger sig före den andra. Fler människor från denna smutsiga befolkningen hoppar på än av. Med en knapptryckning stänger busschauffören dörrarna. Något utanför bussen drar till sig min nyfikenhet, men jag bli tvungen att vända blicken framåt då jag hör fotsteg närma sig den bakre delen där jag sitter. Fler soldater, alla bärande på varsin splitter ny kalashnikov. Dessa lika tystlåtna som dem bakom mig när dem sakta lunkar förbi i mitten gången och förenar sig med dem andra. Motorn vrålar öronbedövande högt innan chauffören lägger i den andra växeln. Det råder en oroväckande tystnad i bussen, jag får känslan av att soldaterna har fäst blickarna i min nacke.
Om dem nu skulle få för sig att försöka kommunicera med mig lär det bli det sista dem gör. Mina knogar vitnar, jag känner knappt att jag håller i nått snöre längre. Jag sluter ögonen och tänker på några böner jag bemästrat sen barnsben. Läpparna rör sig instinktivt till varje ord.
Efter någon minut öppnar jag ögonen. Det kraftiga ljuset som jag tidigare blivit van vid bländar mig för ett ögonblick. Snart är jag i himmelriket tänker jag. Mina landsmän kommer att se upp till mig. Dem kommer att hylla mig för min uppoffring. Jag kommer att bli ihågkommen.
Jag har länge reflekterat på om detta verkligen är rätt beslut. Jag vet att det jag är i full gång med att genomföra kommer att vara nytta för mina bröder. Det är en osjälvisk handling, det är guds handling. Det finns inget annat sätt att slå tillbaka mot dessa våldsbenägna, maktstyrda invånare. Allt för länge har mitt folk blivit förnedrade, förföljda, misshandlade, ivägskickade och mördade. Under en alldeles för lång tid har världen stått vid sidan om och beskådat detta hat. Detta helvete mitt på jorden. Utan att lyfta ett finger.
Jag har aldrig varit i Tel-Aviv förut. Jag har aldrig varit utanför mitt hemland tidigare. Jag lutar huvudet mot fönstret och kikar ut över staden. Snöret ligger fortfarande som fastgjuten i min hand. En röst i mitt huvud viskar någonting om fred, om vita stränder, om gröna skogar. Rösten gör att jag tappar verklighetsuppfattningen, jag sjunker djupare och djupare in i min fantasi. Ännu en gång sluter jag ögonen. Ett land, där det inte finns några större konflikter mellan människorna framträder mitt framför ögonen på mig. En stad, där människor inte behöver oroa sig för sina åsikter eller för deras härkomst. En värld, där människor kan kompromissa med varandra. Där människor inte vet innebörden med varken vapen, hungersnöd, bomber eller främlingsfientlighet. Sakta men säkert öppnar jag mina ögon, reser mig upp och vänder mig mot skaran av soldater som har stått bakom mig. Dem tittar undrande på mig. Jag får fram ett leende. Det far en mening igenom mitt huvud. Mitt namn är Said, och jag vill ha en förändring...
Pedofilism, våldtäkter..
Läste precis att Gottfrid Svartholm Warg, en av grundarna till thepiratebay.com även står som innehavare till hemsidan pedofil.se. Där beskriver dem hur pedofiler har precis samma rätt i samhället som en vanlig medborgare utan denna psykologiskt absurda sjukdom har. Bokstavligt talat känner jag inte medlidande till folk som lider av "sjukdomen" pedofilism. Fast jag tror på ickevåldsprincipen så hade jag utan att tveka spruttat ett halvt magasin 50 mms kulor i ansiktet på den mannen som våldtar en 12-årig flicka och påstår att det är hans "sjukdom" som gör att han gör så, han kan ju inte råför det. Jo det kan dem! Upp med gylfen, skjutsa hem ungen och fundera ut vafan du höll på att göra.
För att snabbt gå över på nått som jag personligen kan dra paralleller med pedofilism är våldtäkt. Jag såg Beck - Den svaga länken i söndags. Där tre nyvuxna karlar våldtog tjejer/kvinnor som en sport. Hade gjort ungefär samma sak med 50 mms kulorna på dessa. Förra året (2008) överskred antalet anmälda våldtäkter på kvinnor 5000.. Nästan 14 vackra kvinnor förlorar tron på livet, om dagen.. fy fan..
När jag har nämner för vissa människor att jag är feminist har det hänt att jag har fått kommentarer "Äru gay eller?" "Det är du ju bara för att få brudar".
1. Jag är inte gay. Men hade jag varit det, hade du sett mig annorlunda då? Antingen är du så Narcissistisk och tror att du är så snygg att jag som "bög" hade raggat på dig, sluta vara så jävla egocentrisk. Eller så är du så jävla tveksam på frågan och därför är rädd för att jag ska "få fram din homosida". Båda sakerna är själviska.. sluta tänka på dig själv när det gäller såna här frågor. Det är inte du som berörs. Förutom när du behöver blod.
2. Jag vill inte ha "brudar". Ordet brud är en objektifiering av en kvinna. Finner det inte roligt att tro att man kan ha äganderätt på en kvinna. Det är inte kroppen som tillfredställer min hjärna.
Död åt pedofilism. All ära till våra kvinnor som ens vågar lita på männen i vårt samhälle. Alla dagar borde vara internationella kvinnodagen.
Har haft skrivkramp i två veckor nu. Har dock börjat skolan så det kan vara en faktor.
Girig.
När vi har fällt det sista trädet, förorenat den sista ån, fiskat den sista fisken, kommer människan att förstå att dem inte kan äta pengar.
Girighet är något det finns för mycket av i världen, speciellt i västvärlden.
Har du inte en fin bil, nyaste TVn eller helt enkelt ett par jeans som det står LEVIS på är du inte den delen av samhället som det "går bra för". Givetvis tänker inte alla såhär men många. Var är vi påväg egentligen? Denna konstiga berg och dalbana hoppar jag gärna av, om jag hade kunnat.
När jag blir äldre ska jag skaffa mig ett underbart litet hus mitt ute i skogen, bredvid en vacker sjö. Där ska jag odla mina egna råvaror, elda min egen ved, uppfostra min egen familj. På min brevlåda ska det stå INGEN PATETISK JÄVLA REKLAM FRÅN FÖRETAG DÄR STYRELSEMEDLEMMARNA TJÄNAR MER ÄN 1 MILJON OM ÅRET, TACK! Jag vill inte ha nån fin bil, jag vill inte ha några fina nike skor gjorda av barn i samma ålder som min lillebror, som t.o.m får mindre betalt än vad min lillebror får i VECKOPENG.
Jag börja låta som en kommunist.
Men om kommunismen handlar om att människor ska må lika bra vart man än går, ha lika mycket mat på bordet, få säga lika mycket, uppleva barndomen precis som den ska upplevas eller att helt enkelt få leva ett "normalt" liv.. då är jag nog kommunist.
Vi gillar fortfarande inte kärnkraften.
Har försökt bilda mig en uppfattning om allt som händer runt vad jag kallar den komplicerade energifrågan den senaste veckan. Men det känns som det är för invecklat för en vanlig medborgare som jag. Det är det som jag tycker är fel med politikerna idag. Sure, saker och ting är mycket mer invecklat idag än vad det var låt oss säga för 29 år sedan. Men problemet tycker jag är att politiker idag framför sina åsikter på ett sånt plan av svensk grammatik att det blir problem för mig att förstå.
- Centerpartiet gillar fortfarande inte kärnkraften, men vi kan leva med att den finns i våra energisystem, bara vi ser att vi också öppnar den gyllene porten till det förnybara. Sagt av energiministern Maud Olofsson (C).
Det låter precis som att den borgliga regeringen egentligen inte ville öppna "den gyllene porten", men blev tvunga för att Olofsson skulle säga ja till kärnkraftven. Jag anser att denna fråga inte ska behöva tryckas in i politikers hjärna, utan att politiker ska vara den del av befolkning som vill ha en energipolitik som värnar om både miljön och människorna mest.
Jag vet inte vart jag ska ställa mig i frågan. Är både för och emot.
Fördelar:
Du får en relativt miljövänlig energikälla. Sett till koldioxidutsläpp.
Vi slutar att impotera el från länder som producera det m.h.a fossilabränslen. Jag ska poängtera att Sverige är det landet som släpper ut mest koldioxid i världen genom importen av el.
Tror detta kommer leda till billigare el för befolkning (Inga säkra källor).
Vi kanske kan börja expotera el och därav göra delar av världen mindre beroende av fossilabränslen.
Nackdelar:
Rent miljömässigt tror jag detta är en kortvarig lösning. Då avfallet av processen är väldigt radioaktivt och måste tas om hand varsamt I flera tusen år.
Kärnkraften framhålls ibland som en ren och säker energikälla, men samtidigt glömmer man de risker som alltid finns vid hanteringen, den miljöförstöring som sker vid utvinningen och inte minst det faktum att vi lämnar ett avfall till kommande generationer som kommer finnas kvar i tusentals år. socialdemokraterna.se
Tror att om vi skapar en stabil kärnkraftsförsörjning så kommer vi inte tycka det är lika viktigt med annat sorts av energitillverkning.
Där finns alltid en risk med en kärnreaktor, ett exempel är Tjernobyl på 80-talet.
Jag röstade NEJ till regeringens förslag på dn.se.
Jag anser att vi har såpass många bättre tekniska sätt att producera el på. Sol, vind och vågkraft är några. Fusionen är även snart framme till den så kallade "break-even". Dvs att reaktorna producerar lika mycket som den förbrukar. Det som är positivt med den här sorten av energiproducering är att den inte har det farliga avfall som t.ex. fissionen har. Det avfallet som skapas av fusionen är Helium-4, vilket är helt ofarligt för miljön. Det enda som forskarna behöver är ett kapital för att fullfölja idéerna. Läs mer om olika fusionprojekt i Illustrerad Vetenskap Nr 1/2009.
Det jag gärna hade sett är precis som 1980, en folkomröstning. Och se vad människor idag hade valt, för när allt kommer om kring bor vi ju faktiskt i ett demokratiskt land.
"Ni är komna till rätt kommun, snutfittor"
"Utredning av poliser läggs ner
De tre poliser som uttryckte rasistiska kommentarer i samband med upploppen i Rosengård kommer inte att åtalas. Det beslutade chefsåklagare Kristian Augustsson på Riksenheten sent på fredagseftermiddagen.- Det gick inte att koppla ihop uttalandena med något tjänstefel. Jag tittade också på om det kunde vara hets mot folkgrupp, men eftersom det inte var några andra i bilen som hörde dem var det inte tillräckligt, säger Kristian Augustsson" DN.se
White men wins like always. Nästa gång snuten tar mig, då ska jag skrika SNUTFITTOR rakt i ansiktet på dem, vare sig det är insattsstyrkan, Narkotikaroteln eller bara en polis som känner igen mig på gatan. Så får vi se om det blir ett uttalande som kan kopplas ihop med "civilfel".
Lär mer på: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=881427
Nu hoppar jag snabbt över på en sak som ligger mig rätt nära till hjärtat. Simning och cannabis.
14 stycken OS-guld har det hunnit bli för simstjärnan Michael Phelps, 8 st av dem på OS i peking 2008 vilket är flest i historien. Nu är han avstängd I 3 månader för denna här bilden:
Förutom dessa 3 månader så förlänger inte hans största sponsor Kellog's hans avtal.
När är det dags att vi i den yngre generationen plus dem som har lite vett inser att förbudet mot cannabis måste hävas? Att vi inte kan ha den här dubbelmoralen i samhället längre.
Lär mer på: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3560&a=881155
Ja visst Martin 19 år, gå du ut och sup skallen av dig för 700 kr på krogen och sen startar ett bråk med en kille som råkade "titta snett" på dig. Bli omhändertagen av polisen och få sova gott i din fyllecell, sen är det bara gå till skolan och vara häftig inför dina skolkamrater. Slagskämpe! 30 år senare är du så inne i att dricka dig full var och varannan helg att det blir en vardag för dig, vilket din underbart vackra fru inte samtycker om. "Snälla barnen vill inte se dig trilla samtidigt som du drar ner halva toainredning när du ska slå en 7a i vasken".
VEM FAN ÄR DU ATT SÄGA TILL MIG VAD JAG SKA GÖRA? Slå henne 2 gånger i ansiktet precis som du gjorde med killen som "kollade snett" på dig. Hon ska fan veta vem som bestämmer. Nästa dag minns du knappt vad du gjort och kvinnan din tyckte att hon "gick lite för hårt" på dig, hon provocerade fram dina slag. Men djupt inom henne bubblar det. Hennes blåtiror gör att hon sjukskriver sig 3 dagar från jobbet, för feg för att säga något.. för rädd är kanske ett bättre ord. Detta är vardag för vissa kvinnor...
Men Martin, rör du en sån där "konstig" cigarett så blir det ingen bil när du får körkort! DET ÄR FARLIGT, det är ju knark! Sen kan det ju göra dig dum i huvudet, det har jag läst! Du kanske kan kissa och sikta samtidigt? Du kanske minns dina misstag? Du kanske håller dig hemma med din familj på helgerna? Du kanske inser att du inte behöver ha en så stark "manlig" sida. Inser att uppskatta det lilla.
Med den kanske inte är det bästa i ett konsumentsamhälle, att befolkning uppskattar det lilla dem har.
Nu sitter jag inte här och säger att just DU ska prova Cannabis, det är helt upp till var och en. Så fort du tänder den där "konstiga" cigaretten gör du något som "Majoriteten" inte tycker ska vara lagligt. Men jag säger att ni politiker som delar mina tankar kanske måste våga att ta ett steg fram? Eller iaf begära en rapport av en grupp oberoende forskare som BEVISAR jag repiterar BEVISAR att det är lika farligt som knark. Jag begär inte en legalisering, det ända jag vill är att få vara en del av samhället, fast jag hellre tar en joint än en öl på helgen.
Men när man väl är inne i ruset börjar man tänka, tänk om nån upptäcker oss? Bäst att jag inte öppnar dörren när det plingar, eller ringer samtalen jag var tvungen att göra. Jag säger inte att jag har rätt. Men tänk så är det inte cannabiset i sig som gör att man får en lång "TO DO LIST", tänk så är det samhället som tvingar denna lilla grabben att låsa dörren, sätta på TVn, och bara försöka försvinna...
"Ni är komna till fel kommun, blattajävlar"
- Det har ju hänt liknande saker tidigare och då har folk reagerat. Efter ett tag kommer det nog att återgå till normalläge, men då krävs att vi är närvarande, säger Börje Aronsson, närpolischef i Rosengård till DN.se.
Vafan menar han med det? Att vi vanliga männsikor bara kommer glömma dessa poliserna, för i grund och botten är det dem som har lagen i sina händer. Att det är okej att en polis har ett extremt starkt hat till en hel folkgrupp, till dem mest utsatta i samhället? Till dem som har "samma förutsättningar" som en blond blåögd kille ifrån en vackert havsplacerad kommun? DEM HAR INTE SAMMA FÖRUTSÄTTNINGAR!
Ska vi bara blunda för att polisen diskrimerar dessa männsikor, och om dem nu gör det som dem sa i filmen MISSHANDLAR 21-åringen i fråga. Nu sitter du 40-talisten där hemma och tänker; "Så farligt kan det väl inte va". Du som inte har hamnat på fel sida av samhället, du vet inte hur försvarslös man känner sig. Man är en myra i stacken, försöker göra allt för att få tala till punkt, fast ingen lyssnar på en för man bryter på arabisk/persiska ja you get it. Ingen lyssnar på en för man är en "pundare", dem har ju ändå knarkat i sönder sin hjärna.
Dessa männsikorna behöver hjälp! Inte en känga i huvudet och batongslag på benen.
Poliserna ska straffas HÅRT! Leif GW Persson sa nått i stil med att dem kanske snackade snabbare än vad hjärnan hann reagera. Men i en polis vardag handlar det mesta om att man måste vara skärpt, tänka snabbt och agera därefter. Det är ju det dem lär sig på polishögskolan. Hur kan vi då ha poliser som tänker Apjävel när han pratar med en Muslim? Du tror inte dem agerar annorluna om dem blir tvungna att agera fysiskt mot en Iranier? Kanske ett extra slag i huvudet så han glömmer Allah?
Jag kan sätta det mesta på att dem inte kommer stå för vad dem sa i filmen när dem väl kommer in i rättsalen. Patetiska jävla kulturhatare, hoppas ni aldrig får sätta på er uniformen igen.
Det ända jag tror behövs i rosengård är en upprustning. Ge befolkningen ett jobb. Satsa pengar på barnen! Döm dem för vilka de är och inte för vad dem kommer ifrån. Lägg inte pengarna på fler poliser som dessa vi såg i filmen. Vilket högerblocket vill. POLISER är inte lösningen på problemet, bara en symtom av själva sjukdomen. Lär människorna att bli en del av samhället, inte apjävlar.
Lär mer på: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=880757
Apjävel eller männsika, You decide...
Givetvis var det inte en liten flicka som står gråtande framför en pansarvagn som polismannen kallade apjävel. Men hat som hat.. There is just to much of it.
Om det finns en Gud varför finns det då hungersnöd och TV-underhållning? Woody Allen
Världen i fokus.
Igår tog dem upp hur kvinnor i Kongo kinshasa blir våldtagna, mördade, slagna, förnedrade och utfrysta... Första gången på väldigt länge grät jag.. Dem visade hur en 2 årig flicka levde efter att blivit våldtagen.. 2 ÅR! Dem visade hur 10 åriga pojkar stod med ett brett leende, och under detta leende hängde en AK47 nästan lika stor som dem själva. Hur en kvinna blivit förlamad efter att blivit våldtagen i 2 år. Du som gråter för ditt osmakliga matrial behov inte tillfredställs, du som blir förbannad för att det inte går nått bra på TV, du som väntar ivrigt på nya nummret av SE&HÖR, FATTA!!! Ditt jävla patetiska jävla liv kan slänga sig i väggen. Du som blundar för dessa sakerna "för det får dig att må dåligt", du gör mig KRÄKFÄRDIG!
Det som händer i Kongo kinshasa är så väldigt likt Rwanda 1994. Varför gör inte politiker något? Såg Beyond the gates (Shooting Dogs) häromdagen. FN soldater som står och tittar på när Afrikaner hugger ihjäl varandra. Nu är det nog några som tänker, men och? Det är väl deras problem? Ni människor som tänker så, det är ni som är mitt problem.
Jag minns en sommar, tror det var 1999. Jag var 10, kompisarna som satt med mig var 12. En av dem har lite av vad jag skulle säga rasistiska åsikter, den andra hade en afroamerikansk pappa. Vi tittade på American History X, och ni som har sett den minns nog den svartvita inledningen. Tårarna sprutade bokstavligen ut ur ögonen.. vi grät oss igenom filmen. På ett ungefär.
Kriget i Kongo kinshasa har varat i 11 år. Människor där minns inte längre hur livet var utan inbördeskriget. VAR FAN ÄR OMVÄRLDEN? Jo just det, sitter hemma framför plåtburken och stänger av den för det är för mycket hemskheter på den.
Välkommen till rapport.
Läget i tibet trappas upp ännu en gång. Denna gången visiteras strax under 6000 tibeter pga av att dem har en annan åsikt än den kinesiska regeringens. 2 st av dessa 6000 hade sånger som hyllade en av världens bästa andliga ledare, Dalai lama eller som han egentligen heter Tenzin Gyatso. Kanske dags att se över hur kineserna egentligen styr tibet? Eller hur i helvete världen låter Kina ta över ett land?
Det känns som att människor slutar tänka på saker och ting om dem inte får det upptryckta i ansiktet eller det inte visas på kvällsnyheterna. Detta är enligt mig jävligt absurt. Men all underhållning och alla patetiska saker som ses som ett problem i samhället gör väl att vi glömmer bort det viktigaste. Våra medmänniskor.
Back in business.
Har kommit fram till att jag ska försöka ta tag i bloggandet igen.. Kanske lite mer seriöst denna gången. Vill skapa en diskution(er). Inte bara en blogg där mitt pessimistiska jävla liv hänger ute på nätet för 6 miljarder människor att läsa om. Men så är det ju iofs inte. 2/3 av världens befolkning har väl knappt råd att skaffa sig en dator. Hittade dock ingen riktig info om datorer per capita men anyway.
Vill ta upp en snabb sak. Debatt på SVT2 den 27/1. Så här står det på svt.se:
Det har stormat en del kring musikbranschen och razzior har utförts på kända galor. Men behöver författare och musiker knark för att skapa de riktigt stora verken? Ja tycker somliga och det som sker nu är uttryck för moralpanik.
Herregud vilken meningslös debatt. Jag som själv är väldigt insatt i diskussionen satt ju och skrattade igenom skitet. Den enda vettiga människa var författaren Birgitta Stenberg och kanske någon till. Andreas Kleerup, bra artist, modig som ställer upp. Men hade dock inte mycket vettigt att komma med. Håller med honom om det lilla han kom upp med men inte mer.
- Det är farligt att en enda valuta har tillåtits bli så dominerande. Nu måste det komma fram fler alternativ, sade Vladimir Putin. Detta om den Amerikanska dollarn. Beskyller USA för finanskrisen. dn.se
Rätt eller fel? En hjärncell av mig började tänka direkt RÄTT! För det är vad jag tror om Euron (EMU), givetvis till att börja med blir det en lättare handel bland länder, lättare för männsikor att konsumera i andra länder, lättare att resa. Men en gemensam ekonomi är en större ekonomi, och enklare ekonomi att styra över. So the big man is being bigger. Och konsumera i andra länder? Vafan är det för bullshit. LOKALT är grejen. På så sätt så har du lite makt över din leverantör. Och bra för dig som inte tycker om värme. (Transportsträckan för vissa livmedel är TO FUCKING LONG). Jag vill se en enad värld, men så länge det monetära systemet ligger för grunden, vägra jag stå för det.
En annan del säger FEL! Visst, utan USA hade det nog aldrig varit nån börskrash på Wallstreet, inga idiotiska krig som baserars på lögner och höjer den statliga skulden i Amerika vilket sätter världen i en recession. Nu var ju detta en RIKTIGT stor förenkling av det hela. Men samtidigt, det är inte deras fel att vi tar efter. Visst, jag minns tiden då "man inte får göra så framför lillebror för han kanske tar efter". Men LÄNDER är inte som ens lillebror. Jo med Reindfelt i förarsätet kanske, men det är en annan 5a.
Vi lever i en konstig tid...
